سوئدی 1396

"Jag har inte varit här så länge men på ett underligt sätt känns det som en evighet redan. Här händer ingenting, ändå är jag med om något som alla är avundsjuka på. Jag är på andra sidan jorden. Hemma är det vinter och här sensommar. Jag vet att jag är med om något fantastiskt och speciellt, jag vet att jag är på mitt livs resa, jag skulle bara önska att vardagen var litet roligare. Litet lättare. Att jag hade någon att prata med."

En vinterdag i januari lämnar Lova Stockholm för att åka till Nya Zeeland och vara borta i ett år. Hon är sexton år och har allt uträknat. Det är nu livet börjar! När hon kommer hem ska hon bli författare och vara ihop med David Brink. Först ska hon bara bli av med oskulden och uppleva saker som hon sen ska skriva om. Det är planen.

Men Nya Zeeland är inte alls som Lova drömt om. Hon hamnar på en farm långt ute på landsbygden utan möjlighet att ta sig någonstans på egen hand, utom med skolbussen. Värdmamman Karen är ensamstående med tre barn och 220 kor, och de bor i något som mest liknar en gul skokartong. Veckorna går och varje dag är den andra lik, tiden står liksom stilla. Långsamt börjar paniken krypa i Lova; hon måste komma därifrån, men hur?