سوئدی 1393

Vargbiten kunde ha hetat hyenornas bett. Men hyenan har vi inte i vår fauna. De första dikterna skrev jag under min sjukdomstid när ovissheten om överlevnad var stor. För att komma undan illamåendet satte jag mig framför datorn. Och skrev och skrev... minnenas avfallsbrunn var fylld över brädden, till den grad att stanken började ta över själen. Det kanske var själens avfallsbrunn som var så full att kroppen blev sjuk? Den förr så starka blev sjuk. I dag har styrkan återvänt. Vargbetten från barndomen dök upp i form av nafsande vargbetts ärr i själen. Ärren efter betten... de så många började rivas upp och luktade illa! Skrivandet blev en rening, en återfödelse. Jag vädrade ut ondskan jag mött i världen, både som barn och som vuxen. För ondskan var påtaglig, den är fullt synbar även i dag! Upplevde ett krig, upplevde ett förtryck, som jag aldrig mött i den s. k. fria världen. Där ”Riddarna runt Runda bordet/fredsherrana/bestämmarna” i den var tysta. DÅ likaväl som NU Må Belsebub ta de onda! Vargbiten blir ett arv till mina ättlingar!