سوئدی 1395

Serier från andra våningen.

Han kisar mot mig: ”Är inte det ett slags plagiat?”

”Lägg av!” säger jag. ”Möjligtvis en sorts hommage. Dessutom rena rama sanningen! Vi sitter ju på andra våningen och skapar våra serier! Inget kunde vara mer rätt än att kalla dem Serier från andra våningen.”

För vi sitter ju där, blickar då och då ut genom fönstret. Kikar ned på menigheten, som man sa förr. Nedanför vårt hus breder stadens koloniträdgårdar ut sig. Små stugor med underlig fason som blivit påbyggda och ombyggda i mer än hundra år. Sommarhalvåret hör man folk hojta till varandra över staketen. Ömsom kvittrande, ömsom klagande. Vintertid är det tyst.

Serier från andra våningen

”Ja, men det är ju liksom vår position! Vi kikar ut härifrån och kommenterar. Det är vårt jobb!”

Medkänslighet, medlöperi, medmänsklighet, medelklasstillhörighet.

”Jag säger inte att det är en spännande eller omvälvande utsikt. Men något slags insikt om samhällstillståndet får man när man studerar människan också i det lilla perspektivet.”

Serier från andra våningen

Inte tredje eller fjärde.