سوئدی 1386

Längst ute på kanten av den västra landsgränsen till vårt avlånga land Sverige fanns en liten grå ort som ingen någonsin tagit notis om. Utspridda kring denna på varierande långa avstånd fanns små samhällen eller gemenskaper som helt undgick att tilltala en betraktare.Orten var Årjäng, det aktuella samhället som var snyggast däri var Lennartsfors. I Lennartsfors följde man sina egna regler och lagar. De var ständigt närvarande, överallt. Hade man en dröm eller en vilja som övergick det stadgade och sedan länge fogade raka mönstren, skulle man bli mäkta besviken om man väntat sig samarbete, medhåll eller support från övriga lokala förmågor eller oförmågor. Det kunde ha formulerats som ett lokalt gällande talesätt som skulle ha kunnat låta ungefär såhär: Drömmar är inte till för att drömmas, drömmar är inte till för att förverkligas, de är endast närvarande för att minsta spår av dem skall krossas av de lokala konservatismens härolder som finns där för att ständigt påminna en om man glömt eller överbevisa en om man är övertygad: att här blir ingen någonsin något annat än en byfåne, och fan för den som försöker.