سوئدی 1387

När Richard Wagners Tannhäuser första gången spelades i Paris blev följden publikupplopp, protester och skandalskriverier. En av dem som bevittnade händelserna var Charles Baudelaire, som uppskattade Wagner som kompositör och romantisk berättare och såg hur den ytliga uppståndelsen dolde djupa motsättningar mellan gammalt och nytt, mellan tysk och fransk kultur, mellan det moderna och det föregivet klassiska. Den långa essän Tannhäuser i Paris är en briljant redogörelse för allt detta, lysande översatt och kommenterad av Lars Nyberg, en bok som fortsätter förlagets uppmärksammade Baudelaireutgivning.