السويدية 1442

Simon kom som rysk flykting till Sverige 1906. Han bar med sig minnen om död, sotrök och eld och sorgen satt kvar som avtryck i hans själ medan han kämpade för att förstå det nya språket och finna försörjning i Göteborg. En stad där hammarslagen ekade och ångbåtarna rök i otakt med industriarbetarnas kamp för bättre villkor. Framtiden såg ändå ljus ut med arbete, vänner och fästmö innan olyckliga omständigheter fick honom att fly in i Främlingslegionens hårda famn. Han överlevde marscher och strider i heta öknar och regnvåta djungler och slog sig till sist ner i Brasilien. Breven fortsatte att sändas över Atlanten till Djupedal i Säve och innehöll alltid frågor om hur hans livs kärlek och son mådde. Berättelsen om Simons liv är omarbetad då mer fakta har hittats i svenska arkiv om hans liv i Sverige. Nya fakta till trots är «Ringar av gräs» fortfarande konstruerad efter författarens egen fantasi och föreställning om hur allt gick till på den tiden. Hos Simons barnbarnsbarn finns ännu en mer än hundra år gammal förlovningsring av gräs bevarad.