السويدية 1439

I Anteckningar om naturen, kojan och några andra saker skriver Gilles A. Tiber­ghien om kojor som privilegi­erade mötesplatser mellan konst och natur, laboratorier för teoretiska och praktiska experiment. Om hus är platser där vi är rotade, är kojor övergångsrum, mer eller mindre tillfälliga bricolage som gör det möjligt för oss att på samma gång dra oss undan världen och vara i den, ”utsätta” oss för naturen som ett yttre.

Kojor som dörrar mot naturen, öppna platser för tänkande, skriv­ande, konstskapande – från Descartes kamin­försedda rum och Thoreaus stuga vid Walden Pond till Wittgensteins hytte vid Eidsvatnet i Norge och Kawamatas trädkojor i Frankrike, Tyskland, Kina, USA.

Gilles   A. Tiberghien är filosof, essäist och översättare. Han undervisar i estetik vid Université de Paris 1 Panthéon-­Sor­bonne och har publicerat en lång rad böcker – ofta i flera, omarbetade och utökade, utgåvor – om Land Art, natur­orienterad konst, kartor, kojor, resande, vänskap, poesi. Boken rymmer också ett efterord av dess översättare, Jonas (J) Magnusson.