السويدية 1439

Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.
Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.
För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?

En fantastisk skildring av vänskap och sorg, av ljus och av ett mörker som till slut hotar att ta över.