السويدية 1438

Under lång tid var den ståtliga storken en vanlig syn i det skånska slättlandskapet. Sittande i boet på ladugårdstaken och glidflygande uppe i skyn på sina breda vingar var den en självklar del av landskapsbilden och upphov till många myter och berättelser. Men förändringar påverkade storken negativt: våtmarker dikades ut, slåtterängar plöjdes upp och marker tilläts växa igen. 1954 häckade det sista paret i Sverige. Många önskade storken tillbaka och i slutet av 1970-talet togs de första trevande stegen i ett uppfödningsprojekt.

Många engagerade personer la ner otaliga ideella timmar som till slut gav resultat: idag finns över hundra frihäckande par i Skåne och dubbelt så många i olika uppfödningshägn. Sedan 2014 är storken åter en vild, svensk häckfågel.

Den här boken berättar historien om en av våra mest mytomspunna och karaktärsfulla fåglar och om hur den till slut återvände hem till Skåne.