السويدية 1444

Havet har alltid fascinerat människan. Det var havet som tog människor till nya kontinenter och det var havet som möjliggjorde handel och utveckling. Men det var också havet som hotade människor och liv, som var mörkt och stormigt.

I dag uppfattar vi havet som något vackert men historiskt sett sågs alltså havet ofta som farligt. I konsten var skeppsbrott ett vanligt tema där förlisningarna blev en kraftfull metafor för mänsklig utsatthet. Målningarna handlar om rädsla och hjältemod, om hopp och förtvivlan, om liv och död – om den lilla människans kamp mot den stora faran.

Författaren och historikern Carl Douglas har efter succéerna med böckerna Ghostships och Skeppsbrott nu skapat praktverket Abandon Ship – skeppsbrott i konsten. Tillsammans med marinarkeologen Björn Hagberg och vetenskapsjournalisten Martin Widman tar han med läsaren på en flera hundra år lång resa, från medeltidens mytologiska katastrofer via romantikens tragedier till samtidsrealismens förlisningar.

I boken visas närmare sjuttio av konsthistoriens viktigaste och mest intressanta målningar av skeppsbrott – som påfallande ofta har en verklighetsbakgrund. Konstverken återges med högsta kvalitet i stort format, 32 x 24 cm. Inledningen är skriven av konstexperten Christine Riding från National Gallery i London.

”Jag behöver havet eftersom det lär mig”

Pablo Neruda