السويدية 1434

Nalle och Nillepille är bästisar Nillepille har inga ben. Han förlorade dem i en olycka för länge sedan. Ibland tycker han att det är orättvist att just han inte ska ha några ben. När Nillepille tänker på det viset blir han sur och grinig fast han egentligen är ledsen. Nillepille vill inte vara annorlunda. Nalle är Nillepilles bästa vän. Han tycker inte alls att Nillepille är annorlunda. – Vadå? säger han. Du är ju en nalle precis som jag. Kom igen nu Nillepille! ropar han och skuttar iväg. Nalle har alltid någonting på gång. Han har lite svårt att sitta still. Nillepille kan bli jätteirriterad och trött på honom och alla hans påhitt. Då spottar han och fräser av ilska, men Nalle vet att Nillepille inte menar någonting illa. Nalle vet att Nillepille ibland är ledsen för att han inte har några ben. Då kramar han om Nillepille och nynnar tyst en sång i hans öra. Det är deras hemliga sång som bara dom kan i hela världen. Det är skönt att ha en bästis som man kan krama och sjunga hemliga sånger med. Böckerna om Nalle och Nillepille handlar om vänskap. Om vänskap när den är som bäst, den där vänskapen som förstår och förlåter. Vänskapen som inte ser några hinder eller fel. Vänskapen där man kan få vara precis den man är och ändå duga. En sån vänskap som alla behöver – på riktigt eller i fantasin.