السويدية 1433

Käre, käre Paul! Igår och idag har jag tänkt väldigt mycket på dig, eller om du så vill, på oss. Jag skriver inte för att du ska skriva igen, utan för att det bereder mig glädje och för att jag vill. Julen 1948 skriver Ingeborg Bachmann för första gången till Paul Celan efter deras möte i maj samma år. I nästan 20 år ska deras brevväxling pågå, ibland avbruten av långa tystnader, så småningom sammanvävd med brev från deras respektive livskamrater Max Frisch och Gisèle Celan-Lestrange. Det är starka, viktiga brev som präglas av värme, längtan och omtanke, men med tiden också av bitterhet, ängslan och svartsjuka. Den lyhörda översättningen är gjord av Lars-Inge Nilsson (Paul Celans brev) och Linda Östergaard (Ingeborg Bachmanns, Max Frischs och Gisèle Celan-Lestranges brev). Boken är också försedd med kommentarer av de båda översättarna och en översättning av det tyska originalets efterord.